11/3-2010, torsdag 17.00

"Det jag visste säkert när jag reste till Thailand var att jag ville göra en skillnad. Under början av vistelsen kunde jag faktiskt inte riktigt förstå vilken skillnaden med mitt arbete blev; jag undrade om jag berörde över huvud taget. Men den känslan förändrades väldigt snabbt.

Det var när jag fick bättre kontakt med barnen som jag på riktigt började känna att min närvaro var betydelsefull. Det var underbart att se hur glada de blev över att träffa mig och de andra volontärerna varje dag! Också tog inte lång tid innan jag började se små glimtar av resultat från mina och Helenes insatser i byggprojekten; hur väggar efter kämpigt arbete hade blivit redo att målas om m.m.

Resans mest utmärkande händelse var kvällen då jag och Helene övernattade på skolhemmet. Känslan jag hade då var att jag befann mig precis där jag var menad att vara. Under den här natten var det jag och Helene som lärde oss av barnen, tillskillnad från under dagarna då det var barnen som lärde sig av oss. Kort sagt visade de oss att man kan utstråla glädje även fast man inte lever under de bästa av omständigheter.

För mig är det en självklarhet att den här resan har breddat mitt perspektiv på världen. Den har också gett mig tron att man som volontär, oberoende av vilket sorts projekt man än väljer att delta i, kommer att få ge till sin omgivning samtidigt som man tar emot minst lika mycket i gengäld. Min och Helenes vistelse har också varit något bland det roligaste jag har upplevt. Det är helt enkelt omöjligt att bli missnöjd med en sådan här resa!"

Idag har vi varit lediga och passat pa att ta det lugnt. Har bland annat tagit en langre promenad runt trakterna. Omgivningarna ar otroligt vackra men det gar inte att inte lagga marke till den radande fattigdomen. Vissa hus ar i ett rattsa bra skick, men skjul och andra extremt enkla boenden dominerar. For ovrigt var alla vi stotte pa valdigt oppna och ville garna halsa eller till och med byta nagra ord. Snacka kontrast mot det svenska samhallet! Pa vagen tillbaka till Volontarcentret traffade vi en man som inte kunde prata ett ord engelska, men han lyckades anda visa valdigt tydligt att han ville att vi skulle kopa en kokosnot av honom. Vi lat oss overtalas och den var faktiskt riktigt god! Kandes dock lite speciellt att strosa gatan fram med en halv kokosnot i handen!

Imorgon blir det kul att komma tillbaka till skolhemmet. Till pa tisdag planerar vi att sova over dar, nagot flera volontarer tidigare har gjort. Barnen sags tycka att det ar valdigt roligt och vi ser sjalva mycket fram emot det. Da kommer vi att sova i samma sovsal som flickorna (flickor och pojkar sover separat). Det kommer med sakerhet bli en stark upplevelse; aven fast vi tidigare har sett hur en del av barnen sover kommer det formodligen att kannas mer verkligt nar vi sjalva bor over. Nar vi tidigare har besokt sovsalarna har det inte gatt att fullt bearbeta de intryck vi fatt (det vi har sett ar att alla barnen sover pa tunna madrasser pa nagot som mest liknar ett loft).

For ovrigt har det sedan den senaste uppdateringen uppkommit en del kanslor av frustration. Nagra av volontarerna pa plats visar pa bristande engagemang och far oss att undra vad de egentligen gor har. Ocksa hor vi allt fler berattelser om volontarorgnaisationer som ar daliga pa att informera, vilket kanns valdigt trakigt eftersom nagot sadant kan komma att avskracka manniskor fran att volontararbeta. I vart fall har vi kannt att Volontarresor har hallt oss relativt bra uppdaterade. Visserligen hade vi innan vi kom hit inte hort talas om de tema-veckor manga ger sig ivag pa (exempelvis kultur-veckor, tracking-veckor eller beach-veckor), men da vi inte finner dessa sarskilt intressanta och i ovrigt har blivit bra informerade kanner vi oss nojda.

Men sjalvklart ar det i slutandan de positiva kanslorna som dominerar! Allt kan inte vara perfekt, men anda ar vi fortfarande otroligt nojda! Var vistelse har hittills kannts givande bade for var omgivning och oss sjalva.