Världen kan inte få för många volontärarbetare. Det finns alltid något som kan göras för att förbättra andra individers levnadsförhållanden och varför ska inte du vara en av dem som bidrar till att göra en skillnad?

Vi kan i alla fall inte annat än att rekommendera sådana här typer av resor. Du, och din omgivning, kommer aldrig att kunna få ut lika mycket av en charterresa som utav en volontärresa.

För dig som känner att du vill testa på hur det är att volontärarbeta utan att ge dig iväg under en alltför lång tid kan den typen av resa vi själva genomförde vara ett bra alternativ. Då reser du under relativt kontrollerade omständigheter och har inte lagt ut en förmögenhet om volontärarbete inte visar sig vara något för dig (något vi starkt misstror). Annars, om du känner dig redo för en längre vistelse, finns det ett stort antal andra valmöjligheter. I sådana fall är det ofta vanligt att man väljer att kombinera sin resa med andra typer av aktiviteter (i Thailand var det exempelvis många volontärarbetare som senare gav sig iväg för att backpacka). Du kan enkelt sagt utforma din volontärresa helt utefter dina egna förutsättningar!

Om du funderar på att volontärarbeta men är i behov av vägledning kan Volontärresors hemsida (www.volontarresor.se) vara en bra idé att besöka; här hittar du exempel på många olika typer av volontärresor till ett flertal destinationer. Glöm bara inte att det finns ett stort antal andra organisationer som arrangerar volontärresor! Vi själva anser dock att Volontärresor gjorde ett bra jobb när vi planerade och utförde vår resa. Annars kan du självfallet mer än gärna använda Studenter på vift som inspirationskälla!

På återseende!
Linnea och Helene

Nu har vi äntligen tagit oss krafter att plocka ut de bästa bilderna ifrån resan! Snart kommer vi också att lägga upp ett bildspel på bloggen, så håll utkik!

---

Bilder från skolhemmet:


Tjejernas sovsal





Killarnas sovsal
 






Bilder från lite roliga stunder med volontärerna:

5/3-2010, fredag 20.30

"Idag var vår sista dag på skolhemmet. Som vanligt har jag känslan av att tiden har gått väldigt fort, men att jag ändå har varit på plats under en lång tid.

Det var riktigt konstigt att gå runt och se hur mycket framåt det har gått med de olika byggprojekten, särskilt när jag och Linnea har varit delaktiga i praktiskt taget alla av dem. Vi har faktiskt åstadkommit något! Också blev det så mycket mer tydligt hur bra vi har lärt känna flera av barnen. I mitt fall är det Wit och Kitty jag har kommit närmast. Wit var den jag hade allra svårast att säga hejdå till. Det var omöjligt att inte börja gråta när han och flera av de andra barnen stod kvar och vinkade när volontärernas buss körde iväg ifrån skolhemmet i slutet av dagen. Hur skulle jag inte kunna göra det när jag med största sannolikhet aldrig kommer att få träffa honom, som är så speciell, smart och kärleksfull, eller någon av de andra barnen igen? Men på ett sätt var det fortfarande inte en dålig typ av gråt. Den gav mig bekräftelse på att jag fått bra kontakt med flera av barnen, vilket får min och Linneas vistelse att kännas så mycket mer betydelsefull.

Nu när vi inte har något mer jobb framför oss har jag börjar ställa in mig på hemfärd. Även fast jag inte längtar tillbaka till kyla och plugg tror jag att resan har varit lagom lång. Nu har jag fått testa på hur det är att volontärarbeta och att vara ute på helt okänd mark. I framtiden kommer jag att vara redo för längre resor."

---

Vad skulle jag säga är innebörden av att volontärarbeta?

Min upplevelse har gett mig tron att volontärarbete innebär att lära sig om sin omvärld samtidigt som man hjälper den. Det handlar också om att ändras som person; att lära sig att inte vara så jävla självcentrerad och se värdet med att värna om sin omgivning.

11/3-2010, torsdag 17.00

"Det jag visste säkert när jag reste till Thailand var att jag ville göra en skillnad. Under början av vistelsen kunde jag faktiskt inte riktigt förstå vilken skillnaden med mitt arbete blev; jag undrade om jag berörde över huvud taget. Men den känslan förändrades väldigt snabbt.

Det var när jag fick bättre kontakt med barnen som jag på riktigt började känna att min närvaro var betydelsefull. Det var underbart att se hur glada de blev över att träffa mig och de andra volontärerna varje dag! Också tog inte lång tid innan jag började se små glimtar av resultat från mina och Helenes insatser i byggprojekten; hur väggar efter kämpigt arbete hade blivit redo att målas om m.m.

Resans mest utmärkande händelse var kvällen då jag och Helene övernattade på skolhemmet. Känslan jag hade då var att jag befann mig precis där jag var menad att vara. Under den här natten var det jag och Helene som lärde oss av barnen, tillskillnad från under dagarna då det var barnen som lärde sig av oss. Kort sagt visade de oss att man kan utstråla glädje även fast man inte lever under de bästa av omständigheter.

För mig är det en självklarhet att den här resan har breddat mitt perspektiv på världen. Den har också gett mig tron att man som volontär, oberoende av vilket sorts projekt man än väljer att delta i, kommer att få ge till sin omgivning samtidigt som man tar emot minst lika mycket i gengäld. Min och Helenes vistelse har också varit något bland det roligaste jag har upplevt. Det är helt enkelt omöjligt att bli missnöjd med en sådan här resa!"

---

 

Vad anser jag är innebörden av att volontärarbeta?

Egentligen precis det som står ovan: att se en tydlig skillnad i det arbete man utför och att få minst lika mycket, om inte mer, tillbaka i gengäld.

For tillfallet ar klockan halv sex pa kvallen och vi ar tillbaka pa internetcafet. Imorgon ar var sista dag pa skolhemmet, vilket kanns trakigt, sarskilt nar vi de senaste dagarna har fatt battre och battre kontakt med barnen.

I tisdags sov vi over pa skolhemmet. Upplevelsen i sig ar obeskrivlig! Den var bade rolig, spannande, kanslosam, sorglig och pa vissa satt valdigt forvirrande. Manga av barnen var ivriga att umgas och kramas med oss, vilket verkligen tog fram vara moderliga sidor. Det ar otroligt hur snabbt man borjar kanna sig beskyddande gentemot dem! Under natten sov vi pa tunna madrasser, vilket var samma sak som att sova pa golvet. Var inte direkt bekvamt och det ar sorgligt att tanka sig att barnen sover pa det viset hela tiden.

I ovrigt var vi under overnattningen med om nagra intressanta kulturkrockar. Exempelvis har vi lart oss att vi som volontarer ska buga nar lararna ger oss nagon typ av gava, men att vi absolut inte ska gora det nar barnen ger oss nagot. Ocksa ar det i Thailand sedvana att bokstavligt talat mata sina gaster! Vi fick aven lara oss att barnen varje morgon radas upp pa led och sjunger nagon typ av sang, formodligen nationalsangen, medan den thailandska flaggan hissas. Efter det halls ett antal tal (vi har absolut ingen aning om vad de handlar om eftersom de holls pa thailandska). Slutligen marscherar barnen in i skolan pa led till orkestermusik.

Summa sumarum en valdigt intressant och rolig upplevelse!! Men det basta av allt var utan tvekan den fina kontakten vi fick med vissa av barnen.